Kollegorna räddade Fredriks liv!

Restaurangchef Fredrik Larsson hade änglavakt, ja faktiskt flera på morgonen den 7 februari när han föll ihop på restaurangen. Kollegorna gav honom direkt livsviktiga hjärt-lungräddning före ambulansen anlände. Efter 45 minuters HLR och 16 defibrilleringar vaknade han upp i Karlskrona. Fyra dagar senare kom han hem igen. Nu har hans livräddare belönats med varsin medalj i guld av Svenska Rådet för Hjärt-lungräddning.
– Tack känns nästan futtigt när någon faktiskt räddat ens liv. Jag hade inte varit här idag utan de här personerna, säger Fredrik Larsson.

Onsdagen den 7 februari när Fredrik Larsson precis kommit till sitt arbete som Restaurangchef på Italii och planerade dagen över en kopp kaffe blev han plötsligt okontaktbar och svimmade. Han fick en massiv hjärtinfarkt och hjärtstopp. Kollegan Anna Nilsson som nyligen gått utbildning i hjärt-lungräddning via arbetet reagerade omedelbart och startade HLR och stöttades av andra kollegan Julia Karlsson som ringde SOS Alarm. Niclas Mattson anlände för ett planerat möte och kastades in i samma hjälpinsats.
– Jag svimmade redan på morgonen efter min sambo åkt och kände att något inte stod rätt till. Min första tanke var att jag måste åka till en plats där det finns andra människor. Så jag åkte till jobbet och berättade vad som hänt. Vi hade möten inbokade och jag hann få upp datorn och ringa ett samtal. Sen började hjärtat rusa igen. Efter det minns jag inte mer förrän jag vaknade på sjukhuset i Karlskrona, berättar Fredrik.

Både ambulans och sms-livräddare fick larmet och kunde vara på plats inom fyra minuter. Martha Hörnberg och Emmie Fagerklint från ambulansen berättar:
– Att se och kunna läsa tecknen före det händer är viktigt. Ambulans fanns inne på stationen och vi kunde snabbt lösa ambulanspersonal. Vi känner till platsen och kunde komma fort. Vi tränar själva på hjärt-lungräddning två gånger om året och då gör vi det ändå ofta i arbetet. Att hålla kunskapen vid liv och våga när det gäller är nyckeln till framgång.

Alla länkar i kedjan är viktiga för att en människa ska överleva ett hjärtstopp, berättar Jessica Holmström som arbetar med att hjärtsäkra både människor och miljöer samt utbildar instruktörer i sitt företag Techmedico.
– Överlevandetalet har ökat från 3% till 12% eftersom man vässat insatserna på många fronter. I fallet med Fredrik så var det en gemensam insats med flera viktiga länkar som var framgångsfaktorn. Allt från arbetsgivaren Johan Holgersson, som utbildat sin personal i hjärt-lungräddning varje år sedan 2014, till att det fanns människor i närheten som startade HLR direkt. Att larm skickades till SOS alarm som i sin tur skickade signal till ambulans, räddningstjänst och sms-livräddare, att ambulans fort kom till platsen och sen att den avancerade vården på sjukresan fungerade, att rätt läkemedel gavs och sist behandlingen på sjukhuset, berättar Jessica.

Fredrik har inga men efter det dramatiska hjärtstoppet förutom ömheten efter lite knäckta revben vilket är relativt vanligt efter en hjärt-lungräddning.
– Det knastrade lite när jag tryckte mot bröstkorgen men jag höll mig lugn. Jag kände på något sätt att han skulle överleva, berättar Niclas som tillsammans med Anna stod för hjärt- lungräddningen.

Fredrik skrattar till när han berättar att Niclas faktiskt har stor bacillskräck.
– När jag var på kompression nummer 27 började jag fundera på om han var förkyld, säger Niclas och skrattar. Men jag körde på med inblåsning ändå, mun mot mun!

Anna Nilsson var den som först hittade Fredrik på golvet och direkt ropade till kollegan Julia Karlsson och kockarna vad som hänt. Hon påbörjade HLR och Julia stöttade med mobilen vid sidan om. Ganska nyligen hade jAnna gått en utbildning i hjärt-lungräddning via arbetet på Italii.
– Det är fortfarande väldigt svårt att prata om det men det var bra att ha det färskt i minnet, säger hon med tårar i ögonen.

Ramona Tjäder från Svenska Rådet för Hjärt-lungräddning betonar att utan Niclas, Anna och Julias insatser hade inte Fredrik överlevt. Sedan överräcker hon varsitt diplom och en guldmedalj till dem vardera.
– Det känns fantastiskt och hoppfullt att få vara här och se hur bra hela kedjan fungerade i detta fall. Att så många tillsammans hjälptes åt för att rädda liv och att Fredrik är med oss idag.

Fredriks sambo Johanna Syrén var på jobbet när hon fick samtalet från Johan Holgersson där han berättade att Fredrik svimmat och att man hade ringt ambulans.
– Det var så overkligt. Sjåpiga karlar, var min första tanke. Att ringa ambulans för att någon svimmat? Sen hinner jag bara ut till bilen när Johan ringer igen och berättar att hjärtat inte slår och han är på väg med ambulansen till Karlskrona. Då förstod jag. Då var det autopilot på. Nu måste jag finnas där för Fredrik. Jag är så tacksam för att allt löste sig. Att han lever, säger hon.

Fredrik mår efter omständigheterna väldigt bra men har dragit många lärdomar av händelsen. Han ger andra rådet att sakta ner före det är för sent. Han är sjukskriven ett tag till men vill såklart tillbaka till vardagen och jobbet.
– Även om jag inte minns så mycket från händelsen så kommer jag alltid minnas den sjunde februari. Jag kände att något inte stämde i kroppen men ignorerade det. Och det var såklart dumt. Vården jag fått är fantastisk. Fyra dagar efter var jag hemma igen och kunde gå en promenad utomhus. Jag har också fått allt återberättat och träffat alla som hjälpte mig vilket var viktigt. Jag mår bättre än någonsin, säger han och avslutar:
– Jag har funderat mycket på hur de fick syre i mig under 45 minuters tid. Tänk om det hänt när jag var hemma själv och om barnen hittat mig på eftermiddagen. Tack känns nästan futtigt när någon räddat ens liv. Men jag hade inte varit här idag utan alla de här personerna, avslutar Fredrik Larsson.