Tog brons i prestigefylld mästartävling!

Med skickligt seglande, stark laganda och en rejäl slutspurt säkrade Håkan Ek, Staffan Ek, Otto Hamel och Jesper Thomasson en pallplats i Seglingens mästare. I konkurrens med svenska mästare och landslagsseglare från hela landet slutade Karlshamnsbesättningen trea – bara meter från segern!

Det blev en helg med både frustration och jubel för Karlshamnsbesättningen när Seglingens mästare avgjordes i Västervik den 10–11 oktober. Svaga vindar satte arrangörerna på prov och gjorde tävlingen betydligt kortare än planerat. Men när det väl gällde visade de fyra seglarna att de kunde mäta sig med några av landets främsta.
– Jag tycker det är kul att lilla Karlshamn kan vara med och tampas, säger Staffan Ek.

Seglingens mästare är säsongsavslutningen där svenska mästare från olika seglingsklasser bjuds in för att göra upp om en gemensam titel. Här möts seglare från vitt skilda båttyper och besättningar. Från ensamseglare i små jollar till stora havskappseglingsbåtar med många personer ombord.

För Karlshamns del gick vägen till tävlingen via en stark insats i svenska mästerskapen i 606 tidigare under året. Där tog Staffan Ek, hans bror Håkan Ek och Herman Kilsäter hem SM-guldet. Otto Hamel, som också tog SM-brons i klassen med sin besättning, var ett självklart tillskott när laget skulle formeras inför mästartävlingen.

När Herman Kilsäter från Karlshamn fick förhinder i sista stund klev Jesper Thomasson in. Han kommer från Sölvesborg och arbetar tillsammans med Otto Hamel på segelmakeriet i Karlshamn.

Vann kvalet och höll undan för medalj

Förutsättningarna var speciella redan från start. Deltagarna fick segla i likvärdiga, tillhandahållna båtar av typen J/70, en båttyp som Karlshamnsbesättningen normalt inte tränar i. Till vardags seglar de i stället en äldre 606-båt från 1970-talet. Någon större möjlighet att träna inför tävlingen fanns därför inte. I stället fick laget förlita sig på sin samlade erfarenhet och förmåga att snabbt läsa förhållandena.

Tävlingen skulle egentligen bestå av flera kvalomgångar, men vinden ville inte samarbeta. Efter att regnet dragit bort försvann också vinden, och till slut kunde bara en kvalomgång räknas.
Där levererade Karlshamnsbesättningen en fullträff.
– Vi vann den klart och gick därmed vidare till finalen, berättar Staffan Ek.

I finalen seglade laget den blå båten och fick en drömstart. De rundade det första märket i ledning, men lyckades inte hålla fast vid positionen när förhållandena blev svårbedömda.
– Lite väl nöjda bevakade vi inte på bästa sätt och tappade fart, berättar Staffan Ek.

Men laget gav inte upp. Med en sista kraftsamling när målet närmade sig lyckades de segla sig tillbaka in i medaljstriden. Till slut blev det brons, med bara centimeter efter tvåan och endast nån meter efter vinnaren.
– Det var absolut kul. Att vinna ett brons och inte missa en seger, tycker jag faktiskt man kan säga. Det kändes väldigt fint. Att komma på pallen i den här tävlingen har varit ett mål länge, och det har nu gått i uppfyllelse.

Mötte OS-medaljörer och framtidshopp

Att Karlshamnsseglarna nådde pallen är extra anmärkningsvärt med tanke på motståndet. Segern gick till Anton Dahlberg och hans besättning. Dahlberg har OS-medaljer från de två senaste olympiska spelen han deltagit i och satsar nu vidare mot OS 2028. På andra plats kom Henrik Wigforss med besättning, ett lag med starka meriter och stora förväntningar på sig inför framtiden.
För Karlshamnsseglarna blev det därmed en pallplats i ett sällskap där flera av konkurrenterna tillhör den svenska eliten.

Samtidigt betonar Staffan Ek att tävlingsformatet skiljer sig från ett traditionellt svenskt mästerskap eller ett OS. Seglingarna är kortare och besluten måste fattas snabbt. När vinden är svag kan små förändringar få stor betydelse.
– Det är mycket psykologi i det här också. Det gäller att hålla huvudet kallt och inte ge sig i något läge. Man måste fortsätta, säger han.

Just där har laget fortfarande utvecklingsmöjligheter, menar han. Att känna varandra väl och kunna fatta rätt beslut under press är avgörande när marginalerna är så små.

Segel från Karlshamn på SM-pallen

Framgångarna handlar inte bara om själva besättningen. Även den lokala seglingskompetensen har en tydlig plats i berättelsen. Otto Hamel arbetar på segelmakeriet i Karlshamn, där laget har nära kontakt med tillverkningen av sina segel. Vid årets SM i 606 var segel från Hamels verksamhet med på samtliga tre medaljplatser.

Staffan Ek lyfter fram betydelsen av att seglen faktiskt tillverkas lokalt.
– Det är imponerande vad de kan göra med de små resurserna i förhållande till de stora aktörerna, säger han.

För honom är det ytterligare ett exempel på att Karlshamn kan hävda sig även i sammanhang där konkurrensen är hård och resurserna skiljer sig åt.

Vill se fler unga seglare växa fram

Karlshamn har en lång tradition av framgångsrik segling. Staffan Ek nämner bland annat Hans Hamel, som tog flera SM-guld under 1980- och 1990-talen. Under senare år har det också blivit många svenska mästerskapstitlar i 606-klassen.
Men för att traditionen ska leva vidare behövs nya generationer.
– Vi behöver lite föryngring också. Det jobbar vi på i klubben, säger Staffan Ek.

Det finns redan tecken på att intresset är på väg framåt. Ett ungdomsgäng har kommit i gång med seglingen och deltog under året i SM i 606. Bland de unga seglare som väckt uppmärksamhet finns Edith Nilsson, som enligt Staffan Ek visar stort engagemang och intresse. Utmaningen blir nu att hålla intresset vid liv även under vintern, när seglingen inte pågår på samma sätt som under sommarsäsongen.

För egen del har Staffan Ek både vardagsliv och arbete att få ihop med seglingen. Någon storskalig satsning ligger därför inte omedelbart på bordet, även om motivationen finns kvar.
– Jag tror att vi alla gärna hade tävlat mer framöver egentligen men tiden är en faktor och även kostnaden. Vi hade behövt någon form av sponsring i så fall.

Och efter bronset i Västervik finns det förstås ett mål som lockar.
– Att vinna Seglingens mästare nästa gång kan ju vara ett bra mål, säger han.

Efter en helg där vinden knappt ville visa sig har Karlshamnsbesättningen ändå fått med sig något bestående hem: ett efterlängtat brons, ett kvitto på sin kapacitet och ännu en anledning att tro på seglingen i Karlshamn.