Från Jössa till junior-VM!

När Elsa Pallin var liten provade hon på flera olika idrotter, men det var på Jössarinken och i ishockeyn som hon hittade hem. Nu går hon på hockeygymnasiet i Örnsköldsvik och lever hockey, precis som hon alltid önskat. I framtiden hägrar proffslivet i Nordamerika.
– Att spela i PWHL, Professional Women’s Hockey League, är ett av mina stora mål med hockeyn, säger Asarumstjejen Elsa Pallin.

Det var Elsas äldsta storebror som gjorde att Elsa fick upp ögonen för ishockey.

– Sedan jag var liten har jag hängt på Jössarinken och kollat på min brorsa när han spelade i Mörrum Hockey, berättar Elsa. Han spelade ihop med en annan tjejs bror. Vi två blev kompisar och började spela hockey tillsammans.

Det blev spel i ett av pojklagen, för på den tiden fanns det inget tjejlag i Mörrum. När Elsa tänker tillbaka på hur det började ser hon ingen nackdel med det.

– Det var väldigt bra att spela med killarna, för de spelar med högre fart. När jag blev äldre och började spela med Karlskrona HK:s damlag så hade Mörrum och KHK ett väldigt bra samarbete så att jag kunde fortsätta spela med killarna också, parallellt.

Träningsmängden har länge varit stor, och många timmar har tillbringats på resande fot till och från träningar. Efter perioden i Karlskrona HK spelade Elsa i Troja-Ljungbys damhockeylag, samtidigt som hon gick på högstadiet. Nu på gymnasiet i Örnsköldsvik är det betydligt närmare till ishallen – men träningarna är fortfarande många. Före skolan är det morgonträning på is, och på eftermiddagen och kvällen antingen hockeyträning eller fysträning.

Till vardags spelar Elsa Pallin i MoDo Hockeys juniorlag, men gör också mer eller mindre regelbundna inhopp i MoDo:s seniorlag som spelar i landets högsta serie SDHL, Svenska Damhockeyligan.

– Det är snabbare och smartare spel i SDHL, och det tycker jag är roligt, säger Elsa. Det blir inte så ”kladdigt” som i lägre serier.

Målet är att ta en ordinarie plats i MoDo:s SDHL-lag.

– Jag trivs i MoDo. Det finns bra folk runt laget, både tränare och andra. Det är en fin ishall också – det är viktigt.

En annan målsättning är att spela i damkronorna, det svenska seniorlandslaget i ishockey. I damhockey är man bara junior i landslagssammanhang tills man fyller arton, vilket Elsa gör i år. Sen är det seniorlandslaget som gäller. Ishockey är fortfarande en ung sport på damsidan, och det finns inte så många juniorlandslag ännu. Elsa har flera erfarenheter från landslagsspel i Sveriges ungdoms- och juniorlandslag.

– Det är stort att bli uttagen till landslaget – nästan lite overkligt! Det är ju en barndomsdröm som går i uppfyllelse, säger Elsa.

Första landslagserfarenheten var ungdoms-OS i Österrike 2023, där laget slutade fyra. Samma placering blev det i den senaste landslagsturneringen, junior-VM i Finland nu i januari.

– Junior-VM var riktigt roligt, och det var så stort! berättar Elsa. Matcherna sändes på tv, det var internationella intervjuer och mycket publik.

Efter två vinster och en förlust i gruppspelet tog sig Elsa och Sverige till kvartsfinal mot Schweiz. Sverige vann med 4-1 och var klart för semifinal mot USA, som tillsammans med Kanada dominerar damhockeyn. Semifinalen förlorade juniorkronorna knappt med 1-2.

– USA var väl på det stora hela det bättre laget, men vi stressade dem rejält, säger Elsa. Jag tror att de blev ganska överraskade över att vi var så pass bra. De hade nog räknat med att vinna ganska enkelt.

I stället för final blev det bronsmatch mot Tjeckien. Även där blev det förlust med 1-2.

– Först var vi besvikna förstås, men när det börjat lägga sig kände jag att vi egentligen borde vara väldigt stolta över vad vi gjort, säger Elsa. Vi var inte nöjda med resultatet, men vi var väldigt nöjda med vår prestation!

Lite längre fram i karriären har Elsa siktet inställt på Nordamerika och PWHL, Professional Women’s Hockey League. Damernas motsvarighet till NHL drog igång så sent som i januari 2024 och är inne på sin andra säsong.

– Det är en dröm att kunna leva på hockeyn, säger Elsa.

Med spel i MoDo:s juniorlag, SDHL och landslaget, samtidigt som skolan och det egna hushållet ska skötas, blir det inte mycket tid över till annat. Men Elsa känner att hon har hittat rätt.

– Om det känns tungt försöker jag att fokusera på mitt ”varför”. Varför gör jag det här, och varför började jag med det från första början? Jo, för att jag älskar hockey och lever för det! Alla upplevelser man får tillsammans med sitt lag och alla minnen man skapar är det bästa. Sen är jag bra på att ta det lugnt när det behövs. Jag gillar att ”nappa”, säger Elsa med ett leende.

Det är ungefär hundra mil mellan Örnsköldsvik och Karlshamn, och så värst många besök i hemstaden blir det inte under läsåret eftersom hockeyn pågår även på en del av skolloven. Somrarna tillbringar dock Elsa till största delen i Karlshamn. Då passar hon på att umgås med saknade familjemedlemmar och vänner. Med dem spelar hon golf i Mörrum, eller badar.

– Karlshamn är så fint på sommaren, med alla badplatser. Favoriterna är nog Kollevik eller Lindenborgssjön, säger Elsa.

Elsa Pallin

Ålder: Fyller 18 i maj
Gör: Går på hockeygymnasiet i Örnsköldsvik, pluggar på barn- och fritidsprogrammet och spelar hockey i MoDo.
Styrkor som hockeyspelare: Spelförståelsen, att lägga min energi på rätt saker och mitt skott. Ett bra skott är hårt, snabbt och välplacerat och ska komma som en överraskning för motståndaren.
Förebild inom hockeyn: Lina Ljungblom. Hon är bäst av alla jag spelat med och hon lämnade MoDo i höstas för att spela professionellt i Montréal i Kanada.
Förebild utanför hockeyn: Mina storebröder. De följer mig och stöttar mig alltid.
Favoritmat: Sushi
Bästa artisten just nu: Hov1

Artikel: Helena Waubert de Puiseau