Hjärtat finns i Hällaryd

w-Utvald-hällaryd

 

Hjärtat finns i Hällaryd

w-Utvald-hällaryd

 

Hjärtat finns i Hällaryd

En söndag i september 1946 samlades ett 40-tal personer i Hällaryds kommunalsal för att diskutera bildandet av en idrottsförening. Åtta år senare invigdes den nya fotbollsplanen som fick namnet Klockarebacken. En plan omgiven av lummig grönska och små bergsknallar mitt i hjärtat av vackra Hällaryd. Det är där på vi träffar fyra engagerade fotbollsspelare från Hällaryd IF’s damlag och det märks verkligen att de gillar fotbollsklubben och gemenskapen den ger.

På bilden: Stina Olsson 22 år (back), Wilma Svensson 18 år (mittfältare), Ronja Johansson 21 år (back) och Jennifer Larsson 42 år (mittfältare).

Hällaryds IF har två herrlag, två damlag och en mindre barn- och ungdomsverksamhet. Damerna ligger i division 3 och 4 men skulle inte ha något emot att klättra ännu högre i divisionerna. Trots det berättar tjejerna att många ansluter till laget när man vill trappa ner och spela mer för glädjen och träningen än för själva avancemanget.

Stina Olsson är nästan född i klubbhuset i Hällaryd men pluggar just nu till socionom i Växjö. Hon har spelat både i Lörby och Asarum men en knäskada hindrade henne från att spela på högre nivåer.
– Då är det perfekt att spela i Hällaryd för det är bra lag i våra divisioner och det finns goda utvecklingsmöjligheter. Och lagom tempo för en halvskadad som mig, skrattar hon. Sen är det ju nära för mig och lätt att ansluta under sommarloven. Jag tycker det blivit en nytändning med nya tränare och nya spelare och gemenskapen är fantastisk.

Under december månad brukar damlaget åka ut och sjunga luciasånger runtom i Karlshamn.
– Det är väldigt många som tycker det är kul och det blir ännu en sak som håller ihop laget, berättar tjejerna.

– Det finns olika möjligheter. Den som vill satsa kan göra det och den som vill spela för träning, gemenskap och glädje, gör det, säger Wilma Svensson.
Wilma bor med föräldrarna i Mörrum, går sista året på gymnasiet och firar snart sin student. Hon börjar spela fotboll i Mörrum redan som liten.
– Min pappa är väldigt fotbollsintresserad och lurade dit mig och jag spelade där tills jag blev tonåring och började sedan i Asarum. Men jag tappade gnistan och slutade ett tag. När jag började i Hällaryd fick jag tillbaka den och fastnade här för att alla är så himla snälla och trevliga. Det känns som en extra familj. Vi håller ihop bra!

Deltagarna i damlagen har en ålder mellan 18-45 år och det är ganska jämnt fördelat där emellan. Det har blivit fler yngre de senare åren men det finns andra föreningar som satsar mer på barn- och ungdomar.
– Det är väldigt skönt med åldersspridningen för det sociala spelet är väldigt viktigt i ett lag. De yngre lär lika mycket från de äldre som tvärtom, berättar Jennifer Larsson. Jennifer tillhör de lite äldre spelarna och bor i Högadal med sambo och två barn. Till vardags arbetar hon på BLT/Sydöstran i Karlskrona men mycket av fritiden investerar hon i föreningen.
– Vi äldre får lite fräscha nya idéer av de yngre också, skrattar Jennifer. Och sen när vi är ute på planen spelar det absolut ingen roll. Åldern är helt oviktig. Vi bara kör!

Jennifer började med fotboll i Mörrum i trean eller fyran och spelade där till hon var 21 år. I stort sett hela uppväxten tillbringades på planen. När hon flyttade gjordes ett uppehåll men hon började på nytt när hon flyttade tillbaka.
– Sen har jag bara kört på med korta uppehåll när jag fick barn! Det har alltid funnits och alltid varit enkelt. Man mår jättebra av att få vara utomhus och springa. Fotbollen är en bra och rolig träningsform. Sen är det gemenskapen, den sociala biten och alla goa människor här. Det skulle vara fruktansvärt tomt om man slutade nu, berättar Jennifer och får medhåll av de andra tjejerna.

Ronja Johansson bor i en lägenhet i stan och jobbar på Stora Coop i Karlshamn. Hon började spela fotboll i Mörrum för att sedan gå vidare till Asarum. Efter några års uppehåll blev hon medtvingad av en kompis och fastnade med Hällaryds IF.
– Det är tack vare lagkamraterna här och allt runtomkring här i Hällaryd. Man verkligen trivs här, säger hon.

Klockarebacken har blivit en samlingsplats för många. För gamla och unga, för familj och vänner och för både aktiva och före detta spelare. Många gamla spelare kommer fortfarande och kollar på matcherna.
– Det är en sån trevlig grej om det är bra väder att gå ner, köpa lite fika, prata med folk och kolla på en match, berättar Jennifer. Min son är här ganska ofta och får han ta med en kompis hänger de gärna här, berättar Jennifer. Jag tror det är sånt han kommer minnas när han blir större.

Fotbollssäsongen är lång och de tränar från januari till september, med uppehåll i juli och några veckor på hösten. Mellan april och september är det dessutom väldigt tävlingsintensivt.
– I år gick vi ut i januari. Vi tränar mycket och har många träningsmatcher och när det är som kallast tränar vi inomhus i Svängsta , berättar Ronja.

Även Hällaryds IF har haft sina kriser.
– Vi har varit nere på botten, berättar Jennifer. För 2-3 år sedan var vi i princip nedläggningshotade. Vi hade få spelare och var ganska uppgivna. Det var Leif Niklasson, en eldsjäl och fd tränare i föreningen som fick oss att fortsätta. Han lugnade oss, satt stilla i båten, lyssnade och sedan löste det sig med både tränare och spelare. Nu är vi 40 spelare i damlagen!

Framtiden i Karlshamn då? Medan Jennifer är mer rotad med familjen i Karlshamn är de andra i en ålder då många vill testa eller studera på nya platser.
– Jag ska bara bli äldre när jag blir stor, skattar Jennifer. Jag hoppas kunna fortsätta spela fotboll så länge det bara går!
– Jag är så hemkär i Mörrum och vill verkligen inte flytta, säger Wilma. Flyttar mina föräldrar vill jag bo kvar i huset. Jag trivs skitbra! Jag funderar på polisyrket eller på att plugga business development i Växjö men sen kommer jag tillbaka.
– Jag trivs väldigt bra i Karlshamn. Jag kommer nog prova en annan plats men landar säkert här igen, säger Ronja.
– Jag har ett år kvar på socionomutbildningen i Växjö och kommer nog flytta till en lite större stad sen, berättar Stina. Men att komma hem, ha sitt lag och sitt sommarjobb här har varit mysigt under tiden jag pluggat. Det känns verkligen som man kommer hem till laget på somrarna.

När gruppen får frågan om vad de gillar med Karlshamn enas de om att det är närheten.
– Det vi har, det har vi nära till, säger Stina. Nära till lokalfotbollen och gemenskapen där, nära till mataffären, till stan och nära till familjen. Och vi har bra trivsel. Går man en runda så kan man hälsa på minst 10 personer!
– Och vill man se en match på helgen så finns det väldigt många bra att välja på, avslutar Stina, Wilma, Ronja och Jennifer.

© Text & Foto: Anna Deutgen

Fler nyheter om

  • Färgglada troll i ishallen till helgen!

    Till helgen, den 6-7 april har Mörrums Konståkningsklubb sin årliga isshow på Jössa. En påkostad föreställning med ljus, rekvisit ...

  • Tärnö vann turismpriset!

    Från 9000 besökare till 22 000! Med stor känsla för öns naturvärden och historia och med hållbarhet som en röd tråd så har Malin ...

  • Le Piqué – 40 år av dansglädje!

    En kurs bland vänner blev till flera kurser som senare växte till en hel dansförening för initiativtagaren Lena Torshall. Nu saml ...