Mattias: Karlshamn har bäst ställen för friluftsliv

Han är kanske Karlshamns mest rutinerade hemvändare, Mattias Holmqvist flyttade tillbaka för 20 år sedan efter många år i norra Sverige. I sin barndoms stad finns närheten till havet och naturen som han numera också utvecklar i sitt arbete som koordinator på Biosfärområde Blekinge Arkipelag. Att återvända norrut finns det inga planer på.

– Det finns oändligt läckra guldklimpar i vår kommun för turism och friluftsliv.

---

Mattias Holmqvist växte upp i Tubbaryd med Sternöskogen som nära granne och han tillbringade många av veckans lediga timmar där under hela sin uppväxt. Skolgången började i Sternöskolan, fortsatte på Österslätt och avslutades på Väggagymnasiet där han läste samhällsvetenskaplig linje.

– Jag är så himla glad att jag fick växa upp så här. Åren före och efter studenten i Karlshamn var fantastiska och härliga år. Det kändes ibland som att jag och mina kompisar bodde ute på Sternö. Vi cyklade och åkte moped, grillade och badade och samlades där för festligheter som Valborg eller stora kalas. Sternö har en stor plats i mitt hjärta.

Efter gymnasiet fick han in en fot på Ågatans plåtslageri och där visade det sig ganska snart att handlaget för plåtbearbetning var gott.

– De var fantastiska mentorer för mig. Jag började som hantlangare men kunde till slut både bocka fönsterbleck och vindskiveplåtar. Gesällprovet var att tillverka vattenutkastare eller vattentrattar, såna som sitter på gamla hus i Karlshamn.

Efter militärtjänstgöring i Kristianstad blev det lärarpraktik på Bodetorpsskolan ett halvår där han jobbade med ensamkommande och familjekommande flyktingbarn i en förberedelseklass.

– Det var en häftig upplevelse där jag fick lära känna dessa människor väl. Några har jag fortfarande kontakt med.

Efter det åkte Mattias på en 6-månaders resa till Kina med ett resebolag som kombinerade resande med lärande.

– De arrangerade en första etapp på 6 veckor som föregicks av seminarier i Stockholm där man fick lära sig om landet, kulturen, religionen och språket. Vi bodde sen på ett universitet för minoritetsfolk i Chengdu-provinsen som ligger nära Tibet. Vi hade tre timmars undervisning varje dag kring språk och historia varvat med utflykter. Efter det reste jag runt på egen hand under några månader.

När Mattias kom tillbaka ville han studera socialpsykologi och hamnade därför på Umeå Universitet i Västerbotten.

– Jag hade såklart lite fördomar om hur mörkt och kallt det skulle vara där. Min första dag följde jag med en kompis för att bada bastu. Det första jag såg när jag kom in i bastun var en naken dam på britsen som piskades med björkris av en naken man bredvid. Så alla fördomar om Norrland infriades direkt, säger Mattias och brister ut i skatt.
– Det blev fantastiska år där uppe som jag verkligen inte ångrar. Under åren i norr träffade han också sin nuvarande sambo Ingela från Boden som numera också är en karlshamnsbo.

Efter små avstickare till Örebro för studier i idrott och hälsa funderade Mattias vad det skulle bli av allt. Det slutade med att han bestämde sig för att bli gymnasielärare. Som nyexaminerad sökte han jobb över hela Sverige, fick flera napp men valde att arbeta som gymnasielärare i Sölvesborg.

– Det var i Karlshamn jag ville bo, nära familj och vänner och det var enkelt för mig att ta tåget till jobbet i Sölvesborg.

Flyttlasset gick redan 2001. Under en period bodde han även i Mörrum där han parallellt med lärarjobbet gjorde fiskeguidningar och flugfiskekurser vid Mörrumsån.

– Jag älskar Mörrum men havet kändes så avlägset. Så vi köpte en tomt i Ellestad nära Tegelbruksviken och byggde hus där 2010.

Mattias jobbade kvar på gymnasieskolan i nästan elva år innan han kände att det var dags att prova något annat. Han fick en förfrågan om att driva ett projekt för ökad fisketurism i nordvästra Skåne och tog chansen och blev kvar där i nästan fem år. 2015 upptäckte han att Blekinge har ett eget biosfärområde och sökte sig dit och där finns han fortfarande kvar och arbetar som koordinator. Biosfärområden finns på ungefär 700 platser runtom i världen och på sju ställen i Sverige. Det är Karlshamn, Ronneby, Karlskrona kommun och hav- och vattenmyndigheten som just nu finansierar projektet och sen söker man också medel för de olika aktiviteter man vill driva.

– Det är en jätteläcker grej att Blekinge har så höga natur- och kulturvärden att FN-organet Unesco gett oss den här utmärkelsen. Det tangerar ju även forskning och utbildning om hållbar utveckling vilket jag gärna ville återknyta till efter mina år på universitetet. Avståndet mellan att vara pedagog och vara projektledare eller koordinator är inte så långt. Båda uppdragen handlar om att organisera och planera och att kunna vara tydlig i tal och skrift.

Första uppdraget var en förstudie på det som senare blev ARK56, en serie med kust- och skärgårdsleder i biosfärområdet.

– Nu kan man paddla, vandra, segla och cykla från Kristianopel hela vägen bort till Mörrum och i förlängningen bort till Sölvesborg. Det är en unik outdoor-destination i Blekinge som lockar folk från både när och fjärran. Biosfärområdet ger oss en möjlighet att jobba tillsammans med olika aktörer och invånare för att försöka bevara den natur och kultur som vi älskar och vill ha kvar i kommande generationer. Samtidigt som vi vill ha en utveckling och att man både ska kunna leva och verka i biosfärområdet, berättar Mattias.

I arbetet försöker man koordinera så många projekt och aktiviteter man orkar, kan och hinner och allting görs i samverkan med andra aktörer. Allt från Visit Blekinge, föreningens medlemmar och Länsstyrelsen till kommunerna och olika andra föreningar.

– I mitt arbete har jag gått från att vara Karlshamnsbo till att mer och mer känna mig som en Blekingebo. På ett väldigt positivt sätt. I mitt uppdrag far man kors och tvärs över länet och märker hur litet det är. Det är så många utmaningar och möjligheter vi har gemensamt mellan oss. Både människorna och landskapet är lika varandra.

Mattias är sambo med Ingela Ström som följde med från Boden. Tillsammans har de två döttrar, Alva som är 15 år och Elsa som är 17 år. Den yngsta dottern har också blivit intresserad av fiske och på frågan om smultronställe svarar han ganska direkt.

– Om man åker så långt upp i Mörrumsån som man kan komma i Karlshamns kommun så är man på mitt favoritställe. Ett naturreservat som heter Kärringahejan. Där är Mörrumsån oändligt vacker. Vattnet porlar fram med hög fart och det är som om någon skapat den delen av Mörrumsån för att flugfiskarna ska älska den!

När det gäller framtiden och drömmarna om livet i Karlshamn reflekterar han mycket över sitt eget ansvar kring att skapa en hållbar värld.

– De flesta är nog medvetna om att vi behöver förändra vårt sätt att leva. Vi har en kris för den biologiska mångfalden, en klimatkris och har just kommit ut en pandemi. Vi måste hitta nya sätt att leva på, inte helt men delvis för att människor, djur och natur ska få det bättre. I det finns också en egen tanke att jag borde leva mer som jag lär. Det finns något väldigt lockande i att utmana sig själv i hur hållbar man kan bli. Då brukar jag drömma om ett litet torp någonstans i mellersta delen av kommunen. Att bruka en bit skog, odla sin egen mat och ha lite får. Det är ett radikalt annorlunda liv än det jag lever nu men en dröm.

Mattias återkommer ständigt till naturen och hävdar bestämt att Karlshamns kommun har de absolut bästa ställena för friluftsliv, rekreation och naturturism. Då tänker han främst på Mörrumsån, Eriksberg, Tjärö och Tärnö.

– Det är fyra oändligt läckra guldklimpar i vår kommun som både gör mycket för turismen och för Blekingebornas friluftsliv och dessutom på ett hållbart sätt, säger han och fortsätter.
– Jag älskar verkligen friluftslivet så det är härligt att än en gång kunna åka upp till Nytorpet och basta igen med kompisarna eller vandra eller bada vid Sternö. Platser jag saknat mycket och som jag uppskattar. Allt finns så nära här.

---

Mattias hemlängtartips:

”Har man en längtan tillbaka så är det dumt att tveka. Det är bara att flytta hem och det kommer funka fantastiskt bra att leva, verka och bo här. Om man har någon väldigt specifik utbildning kanske man bör ha ett jobb först. Men ser man möjlighet att få jobb är det bara att packa väskan! Livet är enklare i en liten stad, helt klart. Du kan ut och jogga naturskönt före jobbet och sen efter jobbet komma hem och hinna med ytterligare någon utomhusaktivitet, besöka en kompis eller göra något med familjen. Den där närheten mellan familj, kultur och vänner underlättar väldigt mycket.”

---

Text: Anna Deutgen
Bilder: Privata