För 14 år sedan flyttade jag från Stockholm tillbaka till ett Blekinge som i min frånvaro hade växt från barndomshem till ett paradis. Efter att ha åkt tunnelbana under dygnets alla timmar i 10 år med öron som registrerar det mesta ville jag helst inte höra trafik alls. Jag ville ha möjligheten att vara ensam varvat med ett rikt socialt liv och jag ville ha familjen nära.
Nu när jag står hemma under solklädda klargröna grenar i min alldeles egna boksskog, hör fåglarna och känner doften. Då känner jag att min stund på jorden aldrig kommer att bli tillräckligt lång.

Jag heter Hanna Marcolin och jag är uppvuxen i vackra Blekinge skärgård, närmare bestämt Sörgården i Kuggeboda utanför Ronneby. Min fina mamma Pia är verksamhetsutvecklare och silver-smed/-designer och min kära pappa Luigi är glaskonstnär. Han kom till Sverige från ön Murano i Venedig på 60-talet. Min härliga lillasyster Emilia bor i Lund, men även hon har nu siktet tillbaka på Blekinge.

Nu bor jag i Bengtshoka tillsammans med mina barn Elvis, 13 år och Malva 12 år och min sambo Johan Gyberg.

Som barn älskade jag att gå på svamprundor med mamma och pappa, cykla till havet och bada, jag tecknade mycket och byggde kojor i skogen. Min barndomsvän och jag byggde cykelbanor över stock och sten, för att senare börja köra våra Puch-mopeder ihop. Det var alla dessa minnen som gjorde att jag längtade hem när tankar på att bilda familj växte fram.

Som tonåring praktiserade jag som tv-producent på Olofströms lokal-TV och var frilansskribent och fotograf på BLT under samma år. Fick intervjua musiker och författare som kom till olika platser i Blekinge. Efter mediaprogrammet i Karlskrona jobbade jag med marknadsföring både kommunalt, statligt och privat med Karlshamn, Karlskrona och Ronneby som utgångspunkt.

Det var utbildning som tog mig till Stockholm. Jag läste en magister i kommunikationsvetenskap på Journalisthögskolan, pedagogik på Lärarhögskolan och historia på Stockholms Universitet. Samtidigt arbetade jag som personlig tränare.

För 14 år sedan flyttade jag från Stockholm tillbaka hem till ett Blekinge som i min frånvaro hade växt från barndomshem till paradis. Jag bodde cirka tio år i vår huvudstad, på lite olika platser. Efter att ha åkt tunnelbana under dygnets alla timmar med öron som registrerar det mesta ville jag nu allra helst inte höra trafik alls. Framför allt såg jag fram emot att kunna välja tystheten som ett alternativ. Ville ha möjligheten att vara ensam, såklart varvat med ett rikt socialt liv. Jag ville ha min familj nära. Stockholm är en fantastiskt fin stad och kommer alltid att vara ett av mina hem. Men paniken jag förväntade mig skulle komma efter ett tag som hemvändare till Blekinge kom aldrig! Härliga platser och aktiviteter har blivit fina minnen istället för längtan tillbaka.

De senaste sex åren har min kärlek Johan lockat mig till denna fantastiska plats och för tre år sedan flyttade jag och mina barn Elvis och Malva hit på riktigt. Jag skyller allt på ett ”drängaskåp”. Det köpte jag på auktion och där träffade jag Johan för första gången. Det var inte svårt att falla handlöst för både honom och för Bengtshoka i Asarum. Inte heller för det fina skåpet (som aldrig kommer lämna hemmet).

Efter 9 år som Kommunikatör på Marinmuseum i Karlskrona har jag en hel del erfarenhet av att tänka på Blekinge som turistmål, vilket inte är så svårt! Nu har jag lämnat Statens maritima och transporthistoriska museer för att börja arbeta med marknadsföring på Wapro i Karlshamn. Det känns fantastiskt roligt! För första gången på länge ska jag nu få jobba i samma stad som jag bor i. Det känns lyxigt.

Ovan: För 2 år sedan blev vi lyckliga ägare till en charmig liten gård i Jeppshoka. Nära Bengtshoka. En dröm för oss som gillar byggnadsvård och allmoge. Hus, lada, stall och förråd bildar en härlig gårdsplan uppe på toppen av en kulle. På ena sidan huset fortsätter den vilda trädgården upp mot skogen. En liten bäck slingrar sig mellan blåbärsris, ormbunkar och björkar. På andra sidan, nedför kullen, porlar Mieån fram.

Kanske är det så, att om man alltid försökt förmedla känslor, speciella stunder och unika upplevelser med bilder och ord så sätter sig alla pusselbitar på plats till slut. Det blir svårt att välja ut och välja bort. Det bästa med Karlshamn för mig är helheten tillsammans med Blekinges alla underbara ställen, människor och möjligheter. Jag uppskattar också det enkla i att man kan ses och göra saker ihop. Hjälpas åt med saker tillsammans med sina vänner och sedan fixa en god middag på hemmaplan.

Och någonstans där i de pusselbitar som ramar in min subjektiva bild av livet finns resten av Sverige, mitt andra hemland Italien, resterande Europa och världen, såklart.

Så när jag står där i den stilla skogen under jakten, springer genom granskogar, sitter på en sten under solklädda klargröna grenar i min alldeles egna bokskog med mina älskade familjemedlemmar och lyssnar på fågelkvitter. När jag känner olika dofter av växter och jord. Då känner jag att min stund på jorden aldrig kommer att bli tillräckligt lång.

/Gästredaktör Hanna Marcolin

Vill du följa Hanna?
instagram.com/hannamarcolin/
instagram.com/jeppshoka/