Nour Qatan från Aleppo och Titte Glans från Gustavstorp blev språkvänner för drygt tio månader sedan och det förändrade livet för dem båda. För Titte gav vänskapen livet en extra mening och för Nour blev det vägen till en tillsvidareanställning som skräddare på Dahla Gardin. Allt tack vare hjälpen, stödet och nätverket från sin språkvän.

– Vi är vänner först och främst men Titte är numera som en del av min familj. Jag vet att om jag behöver hjälp så finns hon där för mig, berättar Nour.

Initiativet Språkvän drivs av den ideella föreningen Hej Blekinge. Just nu finns 250 matchade par med språkvänner runtom i Blekinge tack vare projektet.
Vivian Othman är projektledare och förklarar.
– I Språkvän matchas personer och familjer. En som är ny i Sverige som behöver hjälp med språket och en som bott i Sverige länge. Man träffas 2-4 gånger per månad, pratar svenska, lär känna varandra och har kul ihop. Man blir vänner och övar språket samtidigt, berättar hon.

Titte Glans från Gustavstorp och Nour Qatan från Aleppo i Syrien träffades första gången i maj 2023. Titte hade sett ett instagraminlägg, blev nyfiken och anmälde sig. Samtidigt fick hon lista vilka intressen hon hade så att man skulle kunna matcha ihop henne med rätt person.
– Jag listade djur, hundar, handarbete och att äta mat. Min första språkvän gillade varken hundar eller handarbete men vi hade så himla trevligt. Det var ju direkt som en ny kompis, berättar Titte och skrattar.

Nour kom till Sverige för tre år sedan men hans familj bestående av mamma, pappa och syskon fanns redan på plats.
– Jag började studera svenska på SFI men det är enklare om man också kan få öva på språket i vardagliga samtal utanför skolan. Språkvän hjälpte mig med det samtidigt som jag fick en ny vän.

På bara tio månader har Titte och Nour gått från att vara språkvänner till att se varandra som en i familjen.
– Vi babblar och pratar och skrattar. Och så äter vi mat, berättar Titti och ler.
– Vi är vänner först och främst men numera är Titte som en del av min familj. Hon är min svenska mamma. Jag vet att om jag behöver hjälp så finns hon där för mig, berättar Nour.

NNär Titte träffade Nour första gången arbetade han på skogsstyrelsen som chaufför och med skogsröjning men Nour arbetade som damskräddare i bland annat Turkiet före han han kom till Sverige. Till saken hör att Titte själv är utbildad herrskräddare i grunden.
– Jag ringde upp Mikael Carlsson på Dahla gardin och berättade om Nour. Jag vet att de haft stora problem att få tag i folk. Jag skickade hans CV och Nour fick ganska snart ett samtal om att komma på besök, berättar Titte och fortsätter:
– Nour visade en video när syr byxor på en industrimaskin och med vilken otrolig hastighet han syr. Man ser verkligen att han har greppet, säger Titte och skrattar.
– Sen fick jag följa med och Mikael visade kort hur de jobbar. Han sydde ett exempel så jag skulle se hur och jag sa, du behöver inte sy en till. Jag kan det där. Jag klickade in rätt inställningar på symaskinen, sydde och efter en minut sa han, jag vill gärna anställa dig, berättar Nour stolt.

Nour har nu en tillsvidareanställning på Dahla Gardin och trivs jättebra där.
– Detta hade inte hänt utan min vän Titte. Jag älskar henne.
– Ja, han är som min son, säger Titte och visar upp ett halsband hon fått av honom.

Att få prata utanför eventuell SFI-utbildning och hemmiljö är en framgångsfaktor för att man ska kunna integreras i samhället, menar Vivian. Det handlar inte bara om språket utan även om kulturen.
– Åt båda håll. Det är så viktigt för hela samhället, betonar hon.

Tidigare tyckte Nour det var jobbigt att fråga människor han inte kände om vägen eller om andra saker. Han var blyg och rädd för att säga fel.
– Jag kommer ihåg första gången jag träffade Nour. Han vågade inte prata ett ord och var så blyg, berättar Vivian.
– Nu vågar jag, säger han stolt. Och det är jätteroligt.
– Han pratade faktiskt bra redan när vi träffades första gången men han vågade inte lika mycket som nu. Nu pratar Nour väldigt bra och flytande svenska. Det är helt fantastiskt att han bara bott här i tre år, betonar Titte.

En sommar när Nour hade betald semester från skogsvårdsstyrelsen en månad visste han inte vad han skulle göra av all tid.
– Jag var ledig men ville inte vara det. Jag ville fortsätta träffa och prata med svenskar och öva på språket. Tittes idé var att jag skulle gå till ett kafé i Mörrum och erbjuda dem min hjälp. Så det gjorde jag.

Nour knackade således på dörren till ”Karlssons Trägaur” i Mörrum och bad att få träffa chefen i ett viktigt ärende.
– Jag sa, jag har en månads semester som jag inte vill ha. Kan jag hjälpa er gratis och ni hjälper mig bli bättre på svenska? När vill du börja, sa Lena Mattson. Jag sa, nu! Sedan var jag där och hjälpte dem varje dag på semestern. Och jag fortsätter hjälpa dem på helgerna. Jag tycker om dem och de tycker om mig och jag vill gärna hjälpa till, berättar Nour och ler.

Både Nour och Titte betonar hur viktigt mötet som Språkvänner varit för dem och uppmanar fler att våga anmäla sig.
– Jag vill verkligen tacka Hej Blekinge för den stora gåva jag fick när jag fick lära känna Titte. Det har betytt så mycket för mig, säger Nour.
– Jag vill också tacka av hela mitt hjärta. Det här har berikat mitt liv, avslutar Titte.

Mer information om Hej Blekinge och Språkvän hittar du här: www.hejblekinge.se