Ständigt på turné!

De har uppträtt i Korpilombolo och New York, London och Sundsvall. Men helst njuter de av livet och lugnet hemma i Tararp strax utanför Asarum. Lisa och Mattias Lidehäll låter ofta musiken tala och älskar att skapa det oväntade.

Tararp är en av alla vackra platser i Karlshamns kommun. En å, en vacker stenbro, bokskog och många betande hästar är några inslag längsmed vägen i byn. Vi går en lummig stig ner till den stenlada som byggts om till två lägenheter på den stora hästgård där paret bor. Mattias och Lisa har ett stort trädäck med vacker utsikt.
– Här blir man lätt naturromantisk med bokskogarna, hagarna och de stora vackra ekarna. Möjligen är man lite mindre entusiastisk i januari när det är snålblåst och lera, skrattar Lisa och Mattias när Gilla Karlshamn knackar på.

Lisa och Mattias Lidehäll är 33 respektive 45 år. De har spelat tillsammans i olika konstellationer i cirka tio år och turnerat i både europeiska länder och i USA. När vi träffar paret har de precis kommit hem från England där de spelat med bandet The Flatmates som Lisa har sjungit med i runt sju år. Mattias spelar bas i samma band sedan några år tillbaka. The Flatmates som band sammanfattade en del av indie-scenen i Storbritannien i mitten av 80-talet och har spelat i många olika länder och har varit huvudakt vid flera stora festivaler.
– Vi har spelat för utsålda hus med det bandet tre gånger i New York. Det kunde vi ju inte drömma om tidigare.

Paret träffades förstås via musiken. Lisas band var förband till Mattias band i Malmö för snart 15 år sen. De började som kompisar och träffades i många sammanhang innan de blev ett par. Lisa tog namnet Lidehäll när hon gifte sig med Mattias 2016 men hon är också känd via namnet Lisa Bouvier när hon är soloartist. Soloplattan är faktiskt klar och har skickats iväg för mastring. För att det ska snabbt mellan tanke och handling spelar hon in sin musik på en vanlig iPad i programmet Garage band.
– Startsträckan måste vara kort. Det tar en sekund och sen kan jag börja spela in musiken. Sen har jag en vanlig studio också men jag gillar att det går snabbt och lätt. Och ljudet blir faktiskt bra! Vi har jämfört det vi spelat in en stor studio med det jag spelat in själv på paddan och vi hör ingen skillnad, berättar Lisa.
När soloplattan ska släppas är ännu inte bestämt ännu.

Lisa fortsätter:
– Det band som hjälpte oss att komma ut i världen hette Stars in coma. Bandet lyckades bli rätt känt i indiepopvärlden som är rätt internationell vilket gjorde att vi då kunde vi turnera i Italien, Tyskland och spela på festivaler i England. Och får man väl in en fot i den världen är den rätt liten. Säger man Lisa Bouvier vet många vem jag är.

Mattias kommer ursprungligen från Sundsvall och jobbar heltid på Försäkringskassan. Han berättar att heltidsjobbet finansierar hans fritid och passionen för musiken. Gitarr spelade han redan som tonåring men först senare började han spela tillsammans med andra.
– Att spela i band blev en slags 30-års kris för mig och Lisas band var mitt första. Jag konstaterade att man inte bara inte måste göra sånt som är ordentligt och riktigt utan man kan göra sånt man vill också och det är fortfarande min ledstjärna, säger Mattias.

Lisa är infödd Karlshamnare och arbetar halvtid på Studiefrämjandet. Där utbildar hon bland annat i ljudteknik och hjälper andra att utvecklas inom musiken. Hon började själv spela i band när hon var 17. Den musikaliska resan startade med Musik i Blekinges projekt ALARM som uppmuntrade och stöttade unga tjejer som ville börja spela rock och pop, en musikgenre som traditionellt sett dominerats av killar. Över 100 tjejer deltog i olika aktiviteter och mer än tio nya band med kvinnliga musiker bildades i spåren av projektet.
– Det var väldigt betydelsefullt för oss. Det var ett separatistiskt rum där vi fick spela på våra villkor som de ovana musiker vi var då. Det var himla viktigt att det fick vara bara tjejer där. Det var en skyddad plats så vi kunde utvecklas i fred. Det visade sig också vara otroligt provocerande för väldigt många killar och vi blev tidigt utsatta för näthat i gästboken på vår hemsida. Det gjorde ju inte att man blev mer sugen på att repa i vanliga replokalen. Tjejer är inte alls lika taskiga, skrattar Lisa och Mattias fyller i:
– Det är störigt med alla karlar som hela tiden ska visa hur det ska vara och hur man ska göra.
– Ja, men det händer fortfarande att det kommer nån som vill visa hur jag ska koppla in mitt instrument, berättar Lisa som arbetat professionellt med musik under många år. Jag tror inte alltid det är illa menat och det händer mer sällan nu när jag spelar i band med killar.

Resan för Lisa efter ALARM gick vidare med egna bandet Sheeboes.
– Det gick bra för oss trots att vi egentligen inte kunde spela så bra då. Jag lyckades på nåt sätt höra av mig till rätt person på SVT och då fick vi göra en PS-Dokumentär om bandet. Vi hamnade till och med på bild i Aftonbladets TV-bilaga men sen gick det bara utför, skrattar Lisa när hon minns.

Mattias och Lisas egna band heter Syndromet. Mattias spelar gitarr som också fungerar som bas via olika effektpedaler och Lisa sjunger på blekingsk svenska och spelar ståtrummor.
– Vi ville hitta en smidig konstellation för att skapa så mycket väsen som möjligt på två personer!

Under sommaren 2018 avverkade de mer än 25 spelningar i Sveriges alla hörn. Treriksröset längst i norr, Haparanda i öst, Strömstad i väst och Smygehuk i syd. Ja, faktiskt Sveriges första rockband som spelat i Sveriges fyra ytterpunkter. De spelade på exotiska platser som Malå, Kusfors, Korpilombolo och Gafsele men höll sig borta från storstäderna.
– I Karesuando (nästan längst uppe i Lappland) visste vi inte ens var vi skulle börja spela när vi kom fram. Vi la bara ut en blänkare på Faebook att om en halvtimme kommer vi spela. När vi kom dit fanns inte en människa, men efter en låt bromsade första bilen in, berättar Mattias.

– Den lilla sättningen gör att vi kan göra vad som helst. Det är häftigt. Det finns så få spelställen kvar i Sverige så detta är en reaktion på det. Vi tog fram en Sverigekarta och prickade in platser vi ville besöka. Vid torget i Kiruna var det t ex hur mycket folk som helst, allt från kidsen som gillat Hovet till barnfamiljen och den gamla farbrorn med hunden. Det var gratisspelningar med hatt och swishnummer, berättar Mattias.
– Det blev ett sätt att upptäcka landet på. Samtidigt kunde vi spela få folk att upptäcka Syndromet.

Människorna de mötte under turnén var mycket vänliga och generösa och de fick fina kontakter på resan.
– Många erbjöd husrum eller mat eller bara sällskap. Någon skulle ha picknick på stranden och frågade om vi ville följa med, berättar Mattias.
– Och publikuppslutningen var bra! Vi spelade enbart i små byar. I Kusfors bor endast 72 personer men 50 kom på spelningen, berättar Lisa.
För att dokumentera hela resan satte Lisa och Mattias ihop ett fanzine.
– Under kommande Sverigeturné kommer vi nog övergå till film, berättar Lisa.

I sommar väntar en ny Sverigeturné och i år spelar de även i Karlshamn under Östersjöfestivalen. Nya scenkläder hjälper Karlshamnsdesignern Lotta Niemi dem att ta fram.
– Vi ska spela på Lisas mammas balkong med utsikt över tivolit, berättar Mattias.
Dessutom fortsätter de med barnföreställningen Vi älskar rock som finns med i Musik i Blekinges utbudskatalog som rockmusik för förskolebarn. De kör Highway to hell och barnen headbangar och springer runt och gör rock’n roll-tecken.
– Den möjligheten hade vi aldrig fått i t ex Malmö. Här är det närmare till besluten och man har förstått nyttan av att stötta lokala musiker. Både Musik i Blekinge och P4 Blekinge är bra på det.

Och så glider samtalet in på hur det är att vara musiker och bo i just Karlshamn. Båda har erfarenhet från att bo i London under många år.
– Där finns såklart många spelningar att få, varje dag om du vill. Men har du en hyra på 15 000 kronor i månaden måste du också ha ett heltidsjobb. Och heltidsjobben där är inte som här hemma. Lägg sen till tiden för pendling till och från arbetet. Efter ett tag har du varken energi eller livskvalitet, och båda behövs om du ska orka skapa musik, berättar paret.
– Här kan du ha billig hyra och ha ett arbete med rimliga arbetstider. Och Karlshamn har ett fantastisk läge som gör att vi kan ta oss ut i världen på turné lätt som en plätt. Småstadslivet gör också att man har så nära mellan jobbet och den lediga tiden. Det finns ingen ställtid där emellan, säger Mattias.
– Jag är nog mer friluftsmänniska än vad jag verkar, berättar Lisa. Jag älskar att kunna ta en morgon- eller kvällspromenad utan att behöva akta sig för en buss eller väja för fulla människor.
– Det är också en grej att man kan cykla till jobbet utan att dö, skrattar Mattias. Jag bodde ett tag i Norge. Där var man avbruten från allt annat. Det var ett enormt projekt att ta sig någonstans. Så är inte Karlshamn alls. Här är allt tillgängligt.
– När man åker tillbaka och snackar med sina kompisar i London och berättar hur vi bor och kan jobba går deras reaktion knappt att föreställa sig. Vi har verkligen livskvalitet här, betonar Lisa.

I Tararp finns mycket hästar och det går att rida ut i fantastiska miljöer. Det utnyttjar Lisa till fullo med sin egen häst Snurre som går och betar på granngården.
– Under London-åren jobbade jag som ridlärare mitt i Hyde Park. Hästarna där hade inte ett lika fint liv och tillbringade mesta tiden i en box. Jag lyckades faktiskt rädda med mig en av hästarna hem till Karlshamn. Han vantrivdes i London och blev nu utsläppt i en stor grön hage. Det var himmelriket för honom och jag har aldrig sett en lyckligare häst. Jag tror min nuvarande häst Snurre känner samma sak.

Här kan du följa Lisa och Mattias på turné!

© Text & Foto: Anna Deutgen