Traditionsenlig Vårkonsert med Karlshamns Musiksällskap!

Lördagen den 20 april är det dags för Sveriges förmodligen äldsta orkesterförening att bjuda in till sin årliga vårkonsert. Karlshamns Musiksällskap samarbetar denna gång med Karlshamns Kammarkör. Det blir inte bara klassiska ”wienerhits” utan också en hel del kända musikalnummer med den stora kören och två solister under ledning av dirigent Lars Kvensler.

Vi fick en intervju med Cornelius Fischer, ordförande i Karlshamns Musiksällskap samma kväll som några i stråksektionen samlades för stämrep.

Cornelius Fischer beskriver sig själv som ett musikskolebarn. Han hade Lena Dalquist, som lärare på Musikskolan som han spelar med i orkestern nu. I musiksällskapet började han själv under gymnasieåren och det var han inte ensam om.
– Jag tror det var musikskolan som bestämde att det fick bli fiol för mig, eftersom det behövdes. Så fiol blev det, säger han och skrattar.

Han spelade också i flera band under tonåren och menar att infrastrukturen som finns i Karlshamn matat fram många talanger. Bland annat Johan ”Shellback” Schuster som Cornelius själv spelade med förr.
– Mycket är Musikforums förtjänst. Man kunde komma till lokstallarna och det fanns en replokal där. Det fanns Äggstockfestivalen i parken och man spelade på Annexet i stan. Det är jätteviktigt att det finns ställen att spela på tillsammans med andra. Det ska vara lätt att hålla på med kultur. Särskilt nu när det finns så mycket att konkurrera med. Folk märker när något är på riktigt. Till exempel barnen som inte är vana att se konserter och orkestermusik under föreställningen Emils jul som vi gjorde i samarbete med Sandelius nyligen, berättar han.

Karlshamns Musikskap är en förening där medlemmarna består av musikerna som spelar. Just nu har de 40 aktiva medlemmar, mellan 13-81 år!
– Musiksällskapet fyller snart 150 år och startade 1876 och vi tror att vi kan vara Sveriges äldsta orkesterförening. Nya krafter ansluter kontinuerligt. Vår första Wienerafton arrangerades redan 1975 men det här blir vår 47:e i ordningen eftersom några tillfällen föll bort under pandemin. Från att ha börjat med klassiskt Wienermusik har konserten med året breddats till att innehålla båda klassiska nummer och musikal. Vi har en medlem som var med på vår allra första Wienerafton som fortfarande spelar med oss. Det är häftigt!

Att Karlshamn har ett starkt och levande musikliv och vad det betyder för platsen, musikerna och människorna är han tydlig med.
– Vi är en del av musiklivet tillsammans med Scoutmusikkåren, Musikkåren och körerna. Det är viktigt att fånga upp tonåringarna som spelar så de får använda kunskapen till någonting och vara del av ett sammanhang. Att spela tillsammans med andra är det som gjort det värt att fortsätta spela för mig.

Årets konsert är ett samarbete med Karlshamns Kammarkör och har dessutom två lokala solister. Irene Bengtsson och Justin Hazelgrove.
– Vi bjuder gärna in lokala sångare. Irene har varit med tidigare men för Justin är första gången. Justin ledde tidigare Kammarkören så de känner ju honom väl.

Att erbjuda en scen för lokala musiker och sångare är viktigt och det är inte många städer i Karlshamns storlek som har förmågan att plocka fram en hel symfoniorkester, menar han.
– På orkestersidan är vi jättestolta över att ha så många lokala musiker. Det är en gammal förening med en stabil ekonomi. Trots att det finns förutsättningar att hyra in proffs så vi är ingen konsertarrangör i första hand utan en förening som finns till för ge våra medlemmar möjlighet att spela ensemble. Det finns ett jättestort värde i att hitta fritidsmusiker som är på en tillräckligt hög nivå för att göra det här.

Musiksällskapet har ett mångårigt samarbete med dirigent Lars Kvensler. Något som de är väldigt glada för.
– Han är egentligen alldeles för kvalificerad för detta och arbetar på operan i Köpenhamn annars. Samtidigt brinner han för amatörmusiken och vi är så stolta över samarbetet vi har.

Frågan är hur trångt det egentligen blir när man klämmer in både musiksällskapet och den stora kammarkören på Stadsteatern scen?
– Vi blir 70 personer på scenen i år tillsammans med kören. Så trångt blir det verkligen men vi har vant oss. Vi gjorde ju Emils jul i höstas med Sandelius och då var det toktrångt så det känns helt lugnt nu.

Årets Wienerkonsert har klassiska wienertoner i första akten med flera stycken från Österrike/Ungern.
– Det är klassiska wienerhits. Det är den tidens hitmusik och det tar flera dagar innan låtarna gått ur en.

I andra akten blir det mer hits från exempelvis Kristina från Duvemåla, Chess och Så som i himmelen som Lars precis gjort på operan i Köpenhamn och som fick jättefina recensioner där.
– Den dundrar in här i mindre uppsättning och så blir även flera duetter. Att kören är med tillför en extra pampighet. Det är första gången med just kammarkören men vi har tidigare samarbetat med kyrkokörer i exempelvis Förklädd Gud.

Samarbeta har de gjort väldigt medvetet under de senaste åren. Som nu med Kammarkören eller på Östersjöfestivalen tillsammans med ett band när de hyllade Shellback. Framöver ska de spela med både Kristianstad symfoniker och Karlskrona orkesterförening och till hösten samarbetar de med kör igen när de kör Mozarts Requiem tillsammans med både Kammarkören och Motettkören.
– Det dras ner på kulturmedlen men vi tjurar inte ihop för det utan försöker istället bli starka och gå ihop och samarbeta med andra, berättar Cornelius.

Musiksällskapet har också ett bra samarbete med både Karlshamns Musikskola och Ronneby kulturskola så att fler ungdomar kan ges chansen att spela med en stor symfoniorkester med flera hundra i publiken. Dessutom passar flera utflyttade Karlshamnare på att komma tillbaka för att spela.
– Maria som är 13 år är med för första gången idag. Sen har vi en hel del hemvändare som är yrkesverksamma inom musik från stan och som kommer tillbaka, exempelvis Max Låke. Och sen flera musiklärare från musikskolan som också är med. De håller sitt spelande levande och lotsar in sina elever.

Att musiksällskapet är uppskattade i Karlshamn råder det inget tvivel om. Det märks inte minst på att många väljer att testamentera sin arv till föreningen.
– Det är väldigt hedrande. Därför kan vi också dela ut stipendier till våra medlemmar så den lokala musiken kan fortsätta utvecklas. avslutar Corenlius.

Läs mer om Wienerafton här..